Insikt
Jag har tänkt att jag är utan motivation att det är därför jag slarvar med maten. Men jag har nog kvar motivationen, jag vill ännu. Tror det är mina dumma livsregler som ställer till det och att jag i fyllan högg in på muffinsbuffen i helgen bara bekräftade min ena livsregel: "se nu, inte kan du hålla dig från snask! Klart du inte kommer lyckas den här gången heller!" Inte så konstigt att jag kände mig deppig och har haft svårt att rycka mig i kragen. Istället för att se det som det var- jag var på fest och jag åt lite muffins - så vart hela jag ett stort misslyckande än en gång. Schysst mot mig själv va? Fan vilken makt ens undermedvetna tankar har alltså. Önskar jag hade ett Quick-fix på detta - har ngn av er det så dela gärna med er ;) fram tills lösningen uppenbarar sig ska jag peppra mig med affirmationer typ "jag klarar det" "jag kan" "våga tro!" "det kommer att fungera så det är värt ansträningen". Jag är ju inte misslyckad bara för att jag föll för en svår frestelse en gång. Allt är inte kört för det liksom.
Va skönt det känns nu. Känner mig lite klokare och kanske ett steg närmare att vara på banan igen!
